emailvision.org

Tuberkulos (TB) är en infektionssjukdom som infekterar lungorna. Tuberkulosöverföring uppstår när den drabbade hostar eller nyser och vätskan som frigörs andas in av omgivningen genom luften. Men alla som är smittade kommer inte att känna symtomen på tuberkulos. Det kan vara så att han är i ett latent TB-tillstånd så att det inte finns några tecken. Så vad är skillnaden mellan latent TB och aktiv TB? Behöver de båda behandling? Kolla in förklaringen nedan.

Vad är latent TB?

Tuberkulos (TB) är en dödlig sjukdom som orsakas av bakterier Mycobacterum tuberculosis. Baserat på data från Världshälsoorganisationen (WHO), ingår tuberkulos bland de tio främsta orsakerna till mänsklig död i världen, över HIV/AIDS. Årligen dör cirka 1,5 miljoner människor av tuberkulos.

Latent TB är en asymtomatisk TB-infektion eller visar inga symtom. Ja, trots att de är infekterade med bakterierna som orsakar tuberkulos så visar de inga symtom i form av hosta som är vanligt hos personer med tuberkulos.

Detta tillstånd kallas också inaktiv TB. En person med latent eller inaktiv TB kanske inte vet att de har TB eftersom de inte känner sig sjuka eller har andningsproblem som personer med aktiv TB.

Tillståndet för latent TB påverkas av ett immunsvar som är resistent mot bakterieinfektion. Personer med inaktiv TB kan inte föra bakterierna vidare till andra människor. Detta tillstånd kan inte heller avläsas från den första undersökningen av tuberkulos med ett hudtest.

Orsaker till latent TB-infektion

Tillståndet asymptomatisk tuberkulos (latent tuberkulos) orsakas av tuberkulosbakterier som kommer in i kroppen i ett vilande tillstånd eller inte aktivt infekterar. Det vill säga, bakterier förökar sig inte och orsakar skador på friska lungceller, ögonbrynen "sover".

i boken Tuberkulos, skrivs det att det finns 3 stadier av TB-bakterieinfektion, nämligen primär infektion när bakterier kommer in i kroppen, latent infektion och aktiv infektion – när bakterier aktivt förökar sig. En latent infektion kan lämna bakterier vilande i kroppen i flera år. Detta tillstånd indikerar latent TB.

Immunförsvaret fungerar optimalt vid överföring och det minimala antalet bakterier som kommer in gör att TB-bakterieinfektionen motverkas så att den inte orsakar några hälsoproblem.

Makrofager, som är vita blodkroppar som är i första raden av immunsystemets motstånd, lyckas bilda en skyddande vägg som kallas granulom. Dessa granulom förhindrar TB-bakterierna från att infektera lungorna.

Men om immunförsvaret en dag försvagas kan dessa sovande bakterier "vakna" och förvandlas till aktiv TB.

Finns det ett test för latent TB?

Tillståndet för latent TB kan inte vara känt bara så. För att upptäcka det behöver en person inte bara göra ett hudtest, nämligen tuberkulintestet (Mantoux-testet).

En mer definitiv diagnos kan endast erhållas genom att utföra mer fullständiga undersökningar, såsom blodprover och lungröntgenundersökningar.

1. Tuberkulos hudtest

Tuberkuloshudtestet är också känt som Mantoux tuberculin skin test (TST). Ett hudtest görs genom att injicera en vätska som kallas tuberkulin i huden på undersidan av armen. Resultaten av detta test är begränsade till att visa om du är infekterad med TB-bakterien eller inte. Aktiv eller inaktiv infektion kan inte fastställas.

2. Blodprov

Ett blodprov för TB är också känt som ett interferon-gamma-frisättningstest (IGRA). Detta test görs efter att ett hudtest visar ett positivt resultat. I princip fungerar IGRA-testet genom att detektera en av cytokinerna, nämligen interferon-gamma i ett blodprov som kan indikera ett immunförsvarssvar på bakterieinfektion.

3. Sputumutstryksmikroskopi

Denna undersökning är också känd som sputumtestet eller BTA (syrafasta baciller). Syftet med AFB-undersökning är att analysera sputumprover i mikroskop för att upptäcka förekomst och antal TB-bakterier. Nivån av noggrannhet av detta test är större än tuberkulos hudtest.

4. Röntgen av lungorna

Röntgenundersökning syftar till att slutföra diagnosen från resultaten av hud- och sputumtester. Röntgen av lungorna kan visa tecken på lungskador orsakade av tuberkulosbakterieinfektion.

Vem löper hög risk för latent TB?

WHO rekommenderar att flera grupper av människor behöver testas för latent TB, nämligen personer som löper störst risk att utveckla TB. Här är grupperna av personer med de högsta TB-riskfaktorerna:

• Vuxna, ungdomar, barn och småbarn som lever med HIV-sjuka behöver testas för tuberkulos.
• Småbarn och barn under fem år som nyligen har varit i kontakt med en tuberkulospatient.
• Personer med svaga immunförsvar (immunsuppressiva medel) och interagerar ofta med personer med tuberkulos.
• Människor som har diabetes mellitus och interagerar med personer med tuberkulos.
• Patienter som påbörjar anti-TNF-behandling (Tumörnekrosfaktor) för att behandla reumatism, utföra dialys (dialys), samt de som förbereder sig för en organtransplantation.
• Hälsopersonal, nämligen läkare och sjuksköterskor som behandlar patienter med läkemedelsresistent TB (MDR-TB)

Utöver dessa grupper har följande grupper av människor också en lägre risk för latent TB, men det är lämpligt att göra ett TB-test:

• Barn över 5 år som är hiv-negativa.
• Ungdomar och vuxna som kommer i kontakt med lungtuberkulospatienter och kontakt med multiresistenta tuberkulospatienter.
• Fångar i fängelser där det råder en epidemi av tuberkulos.
• Invandrare från tuberkulosepidemiländer.
• Narkotikaanvändare.

Behandling för att förhindra att latent TB blir aktiv TB

WHO säger att 5-15 % av personer med latent TB-status löper risk att utveckla aktiv TB. Patienter med latent tuberkulos med hiv/aids löper störst risk att utveckla aktiv tuberkulos. Detta kan hända när personens immunförsvar är nere, vilket ger utrymme för bakterierna att växa värre.

Därför, även om du inte känner symtomen på tuberkulos, behöver en person med denna bakteriella infektion se en läkare. Till skillnad från patienter med aktiv lung-TB vars behandling också hjälper till att förhindra TB-överföring, utförs latent TB-behandling för att förhindra aktiv tuberkulosbakterieinfektion.

Centers for Disease Control and Prevention (CDC) rekommenderar flera typer av antituberkulosläkemedel för behandling av latent TB som kan användas, nämligen isoniazid (INH) och rifapentin (RPT).

Behandlingen ges i dagliga doser av båda läkemedlen som bestäms utifrån varje persons medicinska tillstånd, resultat av läkemedelskänslighet för bakteriella infektionskällor och potentiella läkemedelsinteraktioner med andra läkemedel.

För personer med hiv tar det vanligtvis 9 månader att förhindra utvecklingen av latent TB från att bli aktiv. Medan vanliga latent TB-drabbade kan återhämta sig genom denna behandling på kortare tid.